Mård

Allmänt

Mården, eller rättare sagt stenmården som oftast finns i människans omedelbara omgivning, hör till famljen mårddjur. Mården brukar egentligen undvika bebyggelse och öppna platser. Ändå kan mården och i så fall är det stenmården, ställa till problem runt hus och bilar. Djur som är släkt med mården är grävlingar, uttrar, iller, hermelin och vesslor. Den bruna stenmården har en vit halsfläck som är kluven baktill. Detta mönster är anledningen till att den ibland kallas för den "vitbröstade mården". Iögonfallande är mårdens långa, yviga svans. Mården liknar katter i viss mån. Jämfört med katter är mården något mindre och smalare, mer lättfotad och snabbare. Mårdar med sina slanka kroppar är duktiga på att lätt slinka genom små öppningar som är bara 5 cm i diameter. De är också perfekta klättrare, med lätthet klättrar de gärna i träd, på takrännor, hängrännor och avloppsrör eller på väggar med rovare struktur. Mården är också utmärkt bra på att hoppa och kan nå höjder på upp till två meter och hoppa längder upp till 3 m. Hanarna tenderar att vara mer kraftfulla än honorna. En fullvuxen mård kan bli cirka 58-84 cm lång och väger 1,7-2 kg.

Socialt beteende och fortplantning

Mården är mest aktiv under natten resp. under gryningen och skymningen. Därför är det mycket sällsynt att man faktiskt får syn på dessa skygga varelser. Fullvuxna mårdar har var sitt revir och det är fullt möjligt att hanens revir överlappar reviret av en hona. Endast det motsatta könet tolereras. Alla andra mårdar av samma kön som vandrar in i ett revir kommer att drivas bort. Typiska storlekar på revirområden där mårdar håller hus är 30-110 hektar i tätorter. Mycket stora områden upp till 300 hektar kan hittas där det inte finns människor. Mården söker mat inom sitt revir och har många bon i hela sitt territorium. Det kan tyckas att det finns fler mårdar som medför olägenheter i vissa bostadsområden när det i själva verket bara finns ett enda djur som åstadkommer all skada och öväsen.

Under sina vandringar använder mården alltid samma vandringsvägar och revirmarkeringar görs genom att lämna dofter, avföring och körtelvätska. En mård klarar upp till 14 km under en enda natt på jakt efter mat. Imponerande!

Parningstiden börjar i slutet av juni och går fram till mitten av augusti. 7-8 månader senare (i slutet av februari till början av april), föder honan en kull med 2-4 ungar. Ungarna föds blinda och kommer inte att öppna sina ögon förrän de är 5 veckor gamla. Modern dägger ungarna tills den 8:e veckan. Är ungarna 10 veckor gamla ger de ut sig på första försiktiga utflykter utanför boet för att utforska världen tillsammans med mamma mård. Med tiden blir ungarna alltmer självständiga och under hösten börjar de välja sina egna revir. De unga djuren delar dock ofta moderns revir, men endast fram till början av nästa år. Det är just under parnings- och häckningssäsongerna husägarna märker att det finns mård i närheten. Djuren är mycket aktiva under dessa perioder och oljud från djuren kan bli mycket irriterande ibland.

Föda

Mården kan gott anpassa sig. Den lever av det som går att äta: Skogsbär och och trädgårdsfrukter, små djur som möss, råttor, fåglar och fågelägg. Mården är ju än väl känd äggtjuv som den ena eller andra kanske har hört. Mården gillar att ta ägg för att spara dem för tider där det är svårt att hitta mat överhuvdtaget. En mård kan öppna sin käke i 90° vinkel för att transportera ägg i munnen. När mårdar begår inbrott i kycklingsburar och hönshus är de oftast ute efter ägg, inte kycklingarna. Men kycklingarna får ofta dödliga bett eftersom deras flaxande får mården att bli aggressiv. Annan föda mården sätter i sig är insekter, daggmaskar samt fågelfrö eller hushållsavfall och t.o.m. as.

Utbredning

Mården finns i södra och centrala Europa samt södra Asien. Mården följer där människor finns, även byar och städer är populära livsmiljöer förutom åkermarker och skogar. De kan hitta allt de behöver i bebyggda trakter. Här får de tillräcklig med föda och det finns gott om säkra platser att gömma sig. Dessa små rovdjur har levt tillsammans med människor i århundraden. Bosätter sig i hyddor, skjul eller hus, ofta utan att någon har minsta aning om mårdens närvaro. Första beviset på att mård hittar in i bilars motorrum dök upp i Schweiz 1978. Sedan dess har fler och fler mårdar hittat dessa fina gömställen. Särskilt i städer, där det finns riklig med livsmedels men färre säkra och skyddade platser, har motorrum i bilar visat sig som utmärkta ställen för mården att vara ostörd och i fred. I vissa städer i södra Tyskland finns tecken på mårdaktivitet på nästan en tredjedel av bilar parkerade utomhus.