Allmänt

Vildsvin tillhör familjen svindjur och samma art som tamsvin. De har borstig, mörkgrå resp. svartbrun päls. De unga vildsvinen, de s.k. kultingarna, har päls med ljusare, gulaktiga ränder som bleknar efter 4 månader så att pälsen blir lika svartbrun eller mörkgrå som suggans och galtens. Jämförd med tamgrisar känns vildsvinets kropp grovare, tyngre och starkare, benen ser längre ut. Särskilt påfallande är det kraftfulla, kilformade huvudet med trynet. Trynet används för att böka upp jorden och leta föda i marken. Vildsvin har små ögon och ganska dålig syn. Luktsinne och hörsel är däremot mycket bra. Vildsvinets storlek och vikt varierar kraftigt efter region och tillgång till föda. Fullvuxna hanar, även kallade för galtar, kan bli upp till 1,8 m långa, 1,1 m höga och väger 200 kg. Honorna, även kallade för suggorna, är något mindre och lättare. Deras mycket distinkta uppåtböjda betar ger ett imponerande intryck och används för att försvara sig. Detta kan inträffa under parningstiden, exempelvis när två galtar slåss om en sugga.

Socialt beteende och fortplantning

Vildsvin är sociala djur som lever i flockar med tydlig hierarki. Honorna är könsmogna vid 8-10 månaders ålder, medan hanarna först blir könsmogna vid en ålder av 2 år. Parningsbeteendet och  parningstiden som brukar pågå mellan oktober och januari styrs av den äldsta suggan (ledarsuggan) i flocken. När ledarsuggan går bort, kan parningen bli okontrollerad året om och även ett år gamla honor parar sig då. Det är anledningen till att ledarsuggor inte blir skjutna av jägare.

Kultingar föds 114-118 dagar efter parningen, oftast då från mars till slutet av maj. En kull består av upp till 12 kultingar. Suggan föder ungarna en bit ifrån resten av flocken. Först när smågrisarna kan hålla jämna steg med resten av flocken kommer suggan med sina kultingar tillbaka till flocken. Milda vintrar och god tillgång till föda gör att många ungar överlever, suggan kan föda upp de flesta av sina ungar. Enligt jaktlagen är det förbjudet att skjuta suggor med ungar.

Föda

Vildsvin är mycket anpassningsbara allätare. De giller nötter och ekollon, kastanjer och bokollon, majs, potatis och korn. Frukt, klöver, örter och rötter är också sådant vildsvin äter. Bra proteinkällor är larver, små reptiler samt fågelägg och insekter.

Den totala mängden tillgänglig föda för vildsvinen har kraftigt ökat under de senaste decennierna. Det är en av orsakarna att vildsvinsstammen ökade i antalet. Stora majsfält, som ofta kritiseras, är renaste paradiset för vildsvin, det är både en källa till föda och skyddar mot jakt. Även i skogarna ökade tillgången till föda. Många fruktbara år och många träd gav ett stort antal frön och ekollon, värdefull mat för vildsvin. Utfodring året om försörjer vildsvinen också så att det inte är särskilt förvånansvärt när antalet vildsvin ökar.

Utbredning

Vildsvin är egentligen nattaktiva djur men kan också vara aktiva på dagen. Vildsvin trivs i en rad olika miljöer. Framförallt älskar de löv- och blandad skog, bok- och ekskogar är mest populära. Men vildsvin finns även i granskogar, våtmarker och odlingsmarker.

Utbredning och population av vildsvin har ändrats flera gånger under de senaste århundradena. Klimatrelaterade faktorer, föda, regler för jakt och förändringar i landskapet, men också människans närvaro har påverkat vildsvinsstammen. I början av 2000-talet fälldes över 500.000 vildsvin i jakt, så många som aldrig tidigare. På 1960-talet var antalet dödade vildsvin långt mindre än 30.000.

(Vi reserverar oss för fel.)